Här kommer mitt bidrag.
För att göra en kort historia lång så börjar jag från början.
I början av Mars 2001 skulle familjen åka till Kanarieöarna för att få lite solsken på sig. På flygplatsen köpte jag tidningen “Automobil” för att ha något att läsa under resan.
Det var stora rubriker och många sidor om Porsche 911 GT2. Dessa läste jag lite slött.
Men på sidan 34 grabbar. På sidan 34 brände det till. Speed + Roadster = Speedster löd rubriken.
På detta följde 4 sidor skrivna av en hänförd journalist, kantade av bilder på en riktigt läcker bil. Glasfiberkaross, skarpa veck, aluminiumchassi, standardmotor, driftsäkerhet.
Jag var fast. Vet inte riktigt vad det var men fast var jag.
Tyvärr var den ju alldeles för dyr men jag började verkligen drömma.
Och spara.
2 år senare hittade jag mobile.de. Gissa vad jag sökte på? Tyvärr var de fortfarande alldeles för dyra.
Jag sparade vidare och kollade nu och då in på mobile. Sakta sjönk priserna nedåt.
Sommaren 2004 fick jag provköra en Porsche 911 för första och enda gången i mitt liv. Vad liten den var, vad roligt det var, vilken sportvagnskänsla det var, även om det var en kort tur. I slutet på sommaren så åkte jag förbi en parkerad Lotus Europa. Såååå läcker. Och liten. Den hade dörrhandtagen i knähöjd.
Nu var det kört. Jag ska ha sportbil.
Högen med pengar hade faktiskt vuxit till sig. Ett hinder avklarat. Dags för hinder nr 2. Försöka få frugan att förstå att vi som tvåbarnsfamilj faktiskt behövde en sportbil.
Jag visade bilder, jag tjatade om fördelar och till slut i september så åkte vi och tittade på en silverfärgad Speedster i Linköping. Inte för att köpa utan bara för att faktiskt få se en i verkligheten.
Frugan som har nackbekymmer ville inte provåka men jag fick mig en provtur som fortfarande sitter i minnet.
Jag kände själv att smilet var rekordbrett när jag klev ur bilen efteråt.
På väg hem från Linköping säger frun “jamen OK, köp en då”.
Nu blev det en febril aktivitet framför datorn. Priser jämfördes, skick synades på små bilder, småsmälld eller inte småsmälld var en av frågorna.
En gång när frugan kom in när jag satt framför datorn fick hon syn på en Mandarinfärgad Speedster, “Den var ju läcker, en sån vill jag ha” sade hon. “jamen den färgen är ju svårast av alla att hitta” försökte jag men på något sätt var det redan bestämt. 3 dagar senare dyker det mot alla odds upp en Mandarinfärgad bil i toppskick som bara hade gått 900 mil för ett pris som inte gick att motstå.
Det var fruktansvärt nervöst att gå till banken, ta ut alla mitt livs besparingar, ha dem i ett bälte runt midjan på nattåget ned och sedan glatt lämna över dem till en knappt engelsktalande försäljare utan att ens fått provköra bilen. Men jag var torsk.
Körde hem den i en adrenalinfylld 100-milatripp samma dag. Här har vi en skakig mobilbild vid ett tankstopp på vägen.
Jag hann köra i 4 veckor innan det blev alltför isigt på vägarna.
Javisst bilen har bara 147 hk men oj vad roligt det var och oj vad lycklig jag var.
