Funderingar på att lämna klubben och beslut att stanna kvar.

[Elias]

Hej, under en tid så har jag funderat på att säga upp mitt medlemsskap i Attitude. Anledningen har mest varit at jag inte hittat så många lekamrater i Norrbotten, det finns några tappra hjältar men kanske inte nog många som vill ta på sig ansvar att organisera något. Klubben som sådan är kanon och det är ju lätt att hålla kontakten med alla er som finns i resten av Sverige. Men hur mycket norrbottning man än är så blir 25 mil enkel väg ner till Umeå för mycket i längden när man inte jobbar heltid.
Så jag tänkte att jag skulle engagera mig i någon lokal klubb i stället.

I fredags åkte jag som vanligt med min röda Ford Mus...ehe Sierra till Pontushallen för lite innebandy med KRIK. I rödljusen alldeles utanför hallen bestämde jag mig. Jag ska kontakta medlemsansvarig i klubben på måndag och meddela att jag vill gå ur.
Jag spelade innebandy och sen fick jag veta att någon snubbe från Bikerchurch i södra sverige skulle vara på ungdomssamlingen på pingst. då jag har en del kontakter med en man i Crossroads som är satelitmedlem här uppe så tänkte
- Dit ska jag, helt klart. MEN det var ingen snubbe från Bikerchurch i södra sverige, det var min vän från Rosvik som är med i Crossroads.
Han berättade om det dom gör bland bikers och berättade även att jag hängt med på några festen och ledde samtalet in på tråden
- Ni kanske inte vill satsa så mycket pengar och tid som det tar just nu att börja åka med oss, men Elias här ha är ju med i Attitude, där det är lite yngre folk och mindre krav på märke och fordon.
Helt plötsligt räcker tre killar upp handen på frågan om någon är intresserad av att hitta på något i Luleå med omnejd och engagera sig i ovan nämnda coola klubb.

Som ett svar från Gud kändes det. Be för detta och ni som är ansvariga för norr (Nicke bl.a.) får gärna höra av er och berättar vad man bör göra så här i början (förrutom att be förstås).

Elias Larsson #384 (eller var det #386)

[David Alesand]

Härligt!
Det behöver nog inte vara så svårt alla gånger, att träffas o göra klubb. Den är ju en gemensam nämnare mellan oss motorintresserade. Men i grund o botten så är det ju relationer som ä klubben. Om man tex ska åka över o hjälpa en klubbkompis med bilen så tänker man ju i första hand på den personen som sin polare och i andra hand som en klubbmedlem?
Jag önskar ibland att vi var fler här i Göteborg. Kör hårt!