Får väl skylla på att både jag o dom andra var kaffesugna!
Men jag har det nerskrivet så ni andra kan få höra den oxå.
Det här var det första jag skrev ner från mitt liv!
Jag började mitt arbetsliv på en firma som heter Motorsport.
Där jag trivdes väldigt bra med arbetskambrater o kunder.
Efter några år så kom det upp en tavla i lunchrummet.
Jag tyckte den var lite rolig o hadde ett bra budskap.
Men efter några år så blev det så att Motorsport flyttade sin butik
från Mariannelund o den tavlan som jag tyckte om följde med i flytten.
Men jag valde att stanna kvar med den firman som tog över butiken.
Jag hadde svårt för att lämna verkstaden som jag jobbat i så många år.
Tyckte det var lite spännande med lite nya uppdrag som vi hadde i butiken. Åren gick men jag längtade efter en livskambrat.
Kände mej lite ensammen när mina kompisar hadde sälskap o en del
fått familj. Jag var ju väldigt blyg men våran bönegrupp bad för mej.
Och efter ett tag så kom det in en tjej i verkstaden som frågade om
något pris på en reperation. Kände att det var något specielt med den
tjejen med en gång! Så vi började träffas mer o mer.
Vi gifte oss levde på kärlek jobbade o allt var på topp. Men efter vårat
andra barn så blev min fru dålig efter förlossningen.
Det gick allt sämre o sämre att jobba. Hadde svårt att konsentrera mej och kände pressen med allt jag kom efter med. Så jag sade upp mej.
Började på ett nytt jobb (husfabrik) men blev uppsagd för att det var
dålig efterfrågan på hus. Mådde väldigt dåligt efter det. Hadde ju hafft
fast jobb innan. Fick känna på hur det var att vara arbetslös.
Fick sedan jobb på ett sågverk o var väl lite glad att jag fick
ett jobb igen. Dagarna gick men efter ett tag var det någon av mina
arbetskambrater som kom o sa att här ska ju inte du vara.
Du ska ju reperera motorsågar o maskiner. Men jag var ju då nöjd
med att jag hadde ett jobb. En helg där efter hände det en olycka i skogen. Men jag måste haft Änglavakt för jag klarade mej utan några
allvarliga skader. Men mådde väl lite risigt när jag kom hem från
lassarettet. Men då ringde min första arbetsgivare från Motorsport o frågade om jag ville börja där igen.
Blev givetvis väldigt glad o tackade ja! Det kändes väldigt bra att få
träffa mina arbetskambrater o kom snabbt in i gänget igen.
Min fru mådde bättre o det kändes som att man började leva igen!
Men sedan en dag när det hadde varit städning på övervåningen så
stog det en låda ute med grejer som skulle slängas. Jag var lite nyfiken på
var det var för något. Fick då se något längst upp bland allt skräp.
Något som jag kände igen!!! Det var den tavlan som hängde i lunchrummet på Motorsport i Mariannelund.
Det kändes helt otroligt att hitta o få se den igen efter så många år.
Tavlan är väl inte mycket värd. Men för mej blev den det!!
Har funderat på den här händelsen efteråt mycket o har förstått att
det måste varit ett bevis på att Gud har varit med mig hela tiden
även när jag mådde som sämst o hadde tappat Gudstron och Livsglädjen!
På tavlan står det.
"Tillsammans är vi ett slagkraftigt gäng
Men splittrade plockar vi inga poäng"
Tycker att den texten passar till klubben med. Det är ju alltid några som
får jobba mer för att holla ihop allt sammans. Men vi är alla lika värdefulla
och kan hjälpa varandra!
